måndag 7 februari 2011

EN SLÄNG AV VUXENDIABETES

Vi har varit på en öppen föreläsning anordnad av Sahlgrenska Center for Cardiovascular and Metabolic Research.
Det är alltid roligt och upplyftande att komma ut och få lyssna på intressanta föreläsningar av engagerade forskare, oberoende av disciplin. Men det är sällan som pulsen stiger, hjärtat bankar av upprördhet, vilket inträffade vid detta tillfälle.
Vi skrev vad vi tyckte om föreläsningen och skickade den till arrangören CMR, Göteborgs Universitet. Här är brevet:

Till
CMR, Sahlgrenska Center för kardiovaskulär och metabolisk forskning.


Med anledning av öppna föreläsningar våren 2011

Den 24/1 lyssnade jag på överläkarna Per-Anders Jansson och Carl-Johan Behre som föreläste över rubrikerna: ÄR DET FARLIGT ATT FÅ EN SLÄNG AV VUXENDIABETES? resp. MOTION SOM MEDICIN.
Den förstnämnda rubriken kunde uppfattas som provocerande. Men har man ett viktigt budskap så får man väl tillåta sig en tillspetsad rubrik för att få önskad uppmärksamhet.
Vi som gav oss ut i vinterkvällen för att lyssna på föreläsningarna var i 60-70-80- årsåldern. Många kom i par. En eller båda hade gissningsvis en ”släng av vuxendiabetes.”

Huvudbudskapet
var att vi inte skall acceptera synsättet ”en släng av vuxendiabetes” utan ta det på allvar och kräva att få en diagnos, behandling och att tas hand om på ett riktigt sätt.

Följande är min erfarenhet av ett ”riktigt sätt att ta hand om diabetes”
När jag fick en ”släng av vuxendiabetes” fann jag mig omgiven av ett imponerande team professionella människor. Läkare (endokrinolog), dietist, diabetessköterska, ögonläkare, ortoped och sjukgymnast (när fotproblemen uppenbarade sig), handkirurg (när handproblem uppstod), ortopedtekniker (när specialanpassade subventionerade golfskor skulle utprovas), fotvårdsspecialist och laboratorieservice. Det sparades inte på hjälpmedel som glykosmätare, mätstickor och allra minst på läkemedel som blodtryckssänkare, kolesterolsänkare, antidiabetika och insulin i ökande doser. Den egna insatsen var att följa råden i den skrift som dietisten tillhandahöll och som utgivits av Margarinbolaget med rekommendationer av Professor Nils Asp på Livsmedels-verket. Senare fick jag veta Professor Asp var avlönad av två margarinbolag.
Skriften innehöll de officiella kostråden för diabetiker. Basen i kosten skulle utgöras av kolhydrater, 60E %, resten av protein och matfett i form av margariner. Allt fördelat på 6 måltider/dag. Fibrer, grovt bröd och frukt anbefalldes. Allt animaliskt skulle vara magert, magert. Kostråden följdes strikt och jag var ständigt hungrig. För att stilla min hunger åt jag det som trots allt var tillåtet, grovt bröd och frukt. Åren gick, jag blev sämre både objektivt och subjektivt. Ju mer jag skruvade åt fettkranen desto mer måste insulindoserna ökas.

Vändpunkten kom med en bok – Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt, en skattejurist. Allt blev uppenbarat och självklart. Jag öppnade för fullt på den animaliska fettkranen och kolhydraterna åkte ut. Jag förstod då att dessa högutbildade, välavlönade, vänliga, uppmuntrande och generösa medicinska experter som jag haft förtroende var okunniga när det gällde diabetes.
När jag efter två veckor kunde slänga mina insulinsprutor, förstod jag att jag felbehandlats under femton år och att jag under de åren underhållit en diabetesindustri.
Men nu tillfredställde äntligen mina blodvärden min doktor. Men det var ändå inte bra därför att det åstadkommits på fel sätt. ”Man vet inte hur det går på lång sikt ” Jag var då över 70år. Det vänligaste doktorn kunde säga var: ”Du är ju så gammal nu så det spelar ingen roll vad du äter.” Då insåg jag att diabetesindustrin behövde mig mer än vad jag behövde den.

Nu har fem år gått utan insulin. Jag har tyvärr fått bestående nervskador i mina fötter efter alla år med blodsockerhöjande kost. Man kan fundera över vad jag kostat skattebetalarna under dessa år och jämföra med kostnaden 169 kronor - för en bok. Tanken svindlar när man tänker på samhällets kostnader för de, enligt dr Jansson,
400 000 diabetikerna i Sverige.
När jag nu ser i backspegeln, tycker jag att jag borde ha begripit lite själv. Hade jag inte så blint litat på auktoriteter och hade jag varit lika duktig som Lars-Erik Litsfeldt att se igenom lögner och analysera ”fakta” hade jag också kunnat gräva upp kunskap. Därför att det fanns både kunskap, vetenskap och människor som från början och länge motsatt sig de ekonomisktpolitiskt korrekta kostråden, som vi blivit indoktrinerade i.
Hade jag reflekterat något över att vi redan innan min diabetes upptäcktes var en ”Livsmedelsverksfundamentalistisk” familj och ändå fick jag diabetes! Hade jag uppmärksammat Uffe Ravnskovs bok Kolesterolmyten som kom ut redan på 1980-talet så kanske allt hade varit annorlunda. ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”, för att citera Tage Danielsson.
Men nu har fördämningarna brustit tack vare dr Annika Dahlqvist och många, många andra forskare, läkare och privatpersoner med samma budskap. Det är inte det smör, grädde och fläsk som gör oss sjuka oss utan bröd, pasta och potatis.

Följande med anledning av föreläsninge ÄR DET FARLIGT ATT FÅ EN SLÄNG AV VUXENDI-ABETES?
Dr Jansson inledde med att visa en Bruegelmålning föreställande feta människor liggande utslagna efter ett omåttligt frosseri. Alluderade det på oss som satt i Sahlgrenskas aula och lyssnade intresserat?
Detta följdes av fakta om diabetessjukdomen, om den geografiska utbredningen och det ökade insjuknandet, om biokemin bakom, om gränsvärden för blodglykos och om följdsjukdomar. Framför allt betonades risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Vikten av att tidigt upptäcka insulinresistens betonades. Screening förordades inte, men ett frågeformulär på vårdcentralerna kunde vara lösningen för att kunna göra en prognos?? Helt okontroversiella fakta alltså. Men som det framställdes var diabetes något oundvikligt, en naturkraft som inte gick att stoppa och vars följdsjukdomar skulle tas hand om av rätt expertis. Detta var förfärande fakta och framtidsutsikter. Men hur tycker Dr Janson man skall vända på utvecklingen? Föreläsningen avslutades, men vi fick inget svar på det. Jag påpekade att Jansson inte nämnt något om kosten. Jansson hänvisade till efterföljande föreläsare. Någon i publiken kastade fram en fråga om lågkolhydratkost. Då såg Jansson mycket bedrövad ut och svarade att det fanns en sörja av dieter. Men borde han inte i stället vara nedstämd och känna det som ett misslyckande att diabetesinsjuknandet nästan dubblats på 10 år och att det bara ökar? Det är ju en världsomspännande mänsklig katastrof som helt osentimentalt bara redovisades för! Jag skulle kunna trösta Jansson med att åldersdiabetes är både förebyggbart och reversibelt. Uteslut det du inte tål, alltså kolhydrater och släpp kolesterol och fettskräcken. Sörjigare är det inte.
En annan åhörare berättade att han äter bacon och ägg och att han läst att det var bra. Då blev Jansson bekymrad igen och menade att långsiktiga studier saknades. Då skulle jag vilja trösta Jansson och säga att han inte behöver oroa sig för oss som tillämpar en lågkolhydrat- och högfett kost och hänvisa till evolutionen, biokemi, fysiologi, antropologi, sunt förnuft och mormor.

Följande med anledning av föreläsningen MOTION SOM MEDICIN.
Motion var av central betydelse för att ta hand om fetma och diabetes enligt dr Behre. Således användes mycket tid och många stapeldiagram för att argumentera för motion som medicin. Jag är övertygad om att det är viktigt och skönt för alla att röra på sig och tveklöst bra om man är diabetiker. Men lura oss inte att tro att det går att springa bort fetma och diabetes - det vill mer till.
Nästa hantering av diabetes och dess följdsjukdomar som Behre presenterade var ett antal farmaceutiska preparatgrupper, kolesterolsänkare, betablockerare, blodförtunnare, ACE - hämmare och kärlvidgande prep. Behre överskattade nog vår förmåga att ta in information, när han även redovisade namngivna preparat inom varje grupp.
Han tog också upp fetma som ingående i det metabola syndromet. Det hanterades enligt Behre med livsstilsförändring! Om inte det fungerade så fanns Xenical, kognitiv beteende terapi och kirurgisk behandling. Behre hade ingenting att säga om insulinets fettsparande och fettlagrande funktion eller om kolhydrater! Men han beskrev kroppsfettet som ett endokrint organ, vilket var intressant.
Kostråden presenterades med en enda PP-bild. Det gick snabbt men man hann uppfatta det som den gamla vanliga dietistmytologin.
Behre gjorde ett tillägg till kostråden. Han varnade för rött kött och dess samband med cancer. För det första: Vi som lyssnade var äldre personer har kanske förlorat något av förmågan att tillgodogöra oss näringsämnen och därför kanske har ett särskilt behov av det näringstäta röda köttet. För det andra: Vi var livs levande äldre personer som nog hade ätit rött kött i hela vårt liv och klarat oss så här långt. För det tredje: Med jämna mellanrum uppstår denna medicinska vandringssägen om rött kött. Med all säkerhet finns studier som visar samband mellan cancer och rött kött. Man kan få samband med vad man vill. Man får använda förnuft och återigen ställa sig frågan hur vi som köttätare överlevt som art?
Vi undkom inte heller de näringspolitiskt korrekta oprecisa kostråden som ”fruktochgrönt” och medelhavskost och grovt bröd. Man får oss diabetessjuka att tro att vi ostraffat kan äta frukt. Grovt bröd blir socker hur man än försöker få det låta nyttigt. Runt medelhavet är barnen de överlägset mest överviktiga i Europa och man har kortare medellivslängd än vad vi har.
Den obligatoriska skrämselpropagandan för animaliskt fett och kolesterol saknades inte och det illustrerades med studier som visade hur det ökade hjärtsjukdom och dödlighet. Har aldrig Behre funderat över hur vi överlevt som art om vi skulle ratat animaliskt fett under vår utveckling? När våra förfäder utvecklade ett tumgrepp fick de förmågan att med verktyg krossa skalle och rörben på andra djurarter och frossa i hjärna och benmärg. Det anses vara avgörande för utvecklingen av vår stora hjärna. Äter vi enligt Livsmedelsverket är det väl risk att vår hjärna krymper på sikt.

Sammanfattning
Ingen kan tvivla på Janssons och Behres gedigna kunskaper och vetenskapliga ambition. Men man skulle önska att den inte bara användes för att hantera följderna av diabetes utan för att hjälpa oss att förebygga och vända en redan diagnostiserad diabetes.
Vi som lyssnat på och läst oberoende forskare menar att Jansson och Behre har problem med trovärdigheten. Vi anser att er argumentation bygger på falska förutsättningar nämligen att man blir fet av fett och att animaliskt fett höjer kolesterolet orsakar hjärtkärlsjukdomar.
Varken Jansson eller Behre var intresserad av att ta någon diskussion med åhörarna.
Behre bemötte åhörarna genom att raljera bort frågor eller påståenden.
Om man inte haft så många PP-bilder så kanske man haft tid över för en frågestund. Då hade jag velat fråga:

För hur många diabetiker har ni vänt sjukdomsförloppet med era insatser -motion, farmaka, de officiella kostråden?

Göteborg den 7 feb 2011
Per-Lars Lundström
Utnämnd till ”Skolans idrottsgosse nummer ett” vid studenten på Vasa Högre Allmänna Läroverk, Göteborg 1953, och så har det fortsatt. Apropås motion!

P.S. Jag oroar mig inte för mig själv. Jag kan välja äta det jag mår bra av. Men jag oroar mig för mina barnbarn. Det är de här bisarra idéerna som gör att barnen på dagis och i skolan får avfettad mjölk och margarin, enligt ansvariga för att förebygga fetma, högt kolesterol och framtida hjärtkärlsjukdomar D.S.